Bättre:
-         Att mamma fastnar i ALLA säkerhetskontroller i Finland, Sverige och England. Jag tycker att det är så himla kul! J Fast nu vet vi vad det beror på. Det kan vara för att hon är så söt så att alla vill göra kroppsvisitering på henne, men det kan också vara att hennes klackar på skorna är byggda med spikar.

-         Busschauffören som körde från John Lennon Airport till centrum. Mer hjälpsam själ får man leta efter!

-         Att vi faktiskt hade plats på ett hostel när vi kom fram till Liverpool på onsdagkväll i ösregn. (Läs: Det var inte så lätt att få bekräftat vårt boende efter att ha pratat med en ny människa i personalen varje gång vi kontaktade stället).

-         "Jag köper nog dom som är en nummer mindre.." (Soffi köper skor i Liverpool år 2006. För små. Så. Klart. Men Doc Martens skor tycks inte gå ur tiden så dom fanns kvar nu år 2008 också. J) Samma skomodell, men en nummer större inhandlades.

-         Ropa in saker på auktion är kul. Särskilt om man inte är så van. Då kan det bli lite ett och annat som man går hem med i påsen från Beatlesauktionen. T.ex. tolv böcker. (OBS! Ryanair har maxvikt på 15 kg i incheckat bagage).

-         Vete fan hur många tvålar vi köpte på Lush, men visste ni att luktcentret i hjärnan har nära förbindelse med området för minnen? Dofterna från Lush påminner (mig) om Liverpool citycenter.

-         Att jag och en gammal scousertant (80+) gick in varandra, när vi båda till synes befann oss nå´n annastans tankemässigt. Se´n skrattade vi. J Jag vet inte varför, men jag tycker att det är charmigt med gamla (äldre) människor i England.

-         Vi ville hitta Brian Epsteins grav. Taxikillen visste inte var den judiska gravgården fanns, men fråga ortsbefolkningen gick ju väl. Vi fick tjugo minuter på oss att leta efter graven bland andra innan taxin skulle åka in till Liverpool igen. Haken var bara den att grinden till gravplatsen var förseglad. Jasså? Jaha..vad gör vi nu? Har vi åkt ut dit till the middle of nowhere så ska vi in! Tur att vi är så viga och akrobatiska, för vi klättrade över staketet och letade efter Brian. Vi hittade honom och pappa hedrade honom med en liten vacker vit sten. Vi sprang till graven och vi sprang minst lika snabbt därifrån till taxin som väntade. (Jag undrar om så´na där göromål är straffbara? J). 

-         Jacaranda. Under tio minuter där kunde jag känna den atmosfär som jag längtade efter. Stället kändes unikt. Bl.a. målningarna på väggen av Stu och det lilla bås som för länge se´n fungerade som backstage var värda att se och uppleva. Här bör inflikas att stället tyvärr inte kändes så unikt andra gången vi kom dit (en sen lördagkväll med diskomusik á la 90´s).

-         Cains Bitter. Öl på kran som jag drack på Grapes. Gott mörkt öl. Efter att ha druckit ett par pints, så berättade servitören att killarna i Beatles ofta brukade dricka just det ölet på den puben.

-         Pappershanddukarna på Royal Court Theatre. J Dom var gröna. Inte naturvita eller så´n gulsliskig färg som oftast finns.

-         Toaletten på Hard Days Night hotell, med äkta blommor, tvål OCH handkräm.

-         Full English Breakfast. Mums!

-         Tänk att jag av en slump råkade träffa den enda människan av ortsbefolkningen som jag känner se´n år 2006! Vad är oddsen för att man ska hitta en av flera tusen?

-         På puben Grapes påträffades Sam Leach (former Beatles manager) som vi ordade lite med.

-         Användandet av värdesakerförvaringsboxarna (puh, vilket långt ord) på hostellet som kylskåp. Vi hade 1liter juice, 1 paket skivat vitt bröd och konjak. Allt man behöver för en vecka i England J.